(Kommer snart bilder, men måste bara fråga M&P först)
Det var underbart och hålla henne. Hennes fina nyfikna mörkblåa-bruna ögon.
Hon var jättevarm och jättesöt och det var... Det var en så annorlunda och helt otroligt känsla. Det var mycket större upplevelse än jag trott att det skulle vara xD Jag vart helt stel, fast på ett positivt sätt. Bara tittade på det lilla undret hur länge som helst, när hon sträckte ut tungan och när hon åt på sina små händer, när hon tittade runt nyfiket, när hon nös. Så fick hon hicka och hela hennes lilla kropp småryckte. När hon började gråta fick jag visserligen lite panik, för jag är ju inte särskilt van med så små barn, åtminstone inte att dom gråter. Men det gick bra ändå tycker jag :D Och jag vänjer mig väl, är ju knappast sista gången vi träffas ;) Det var verkligen ett speciellt ögonblick måste jag säga! Kan inte beskriva det faktiskt och kan inte tänka mig hur underbart det måste kännas för mamman och pappan själv! 

Tusen grattiskramar till Camilla och Patrik! ♥