"Det var en tyst, regnig oktoberkväll på ersboda i Umeå.
Vi gick i mörkret, jenny & jag, vi hade just träffat jennys syster.
Det enda ljus, var det röda svaga ljuset från gatulamporna längs bilvägen.
Vi gick mot folkets hus.. Vi kom fram..
Vi gick runt ett hörn där några kompisar stod.
Vi stannade och pratade lite med dom medan vattendropparna från håret sakta rann längs våra kinder.

Plötsligt så vi den.. Vattenpölen!

Vi båda sprang och ställde oss i den.
Det var nu båda våras barnasinnen kom tillbaka,
jag skvattade vatten på jenny och hon på mig..
vi glömde allt, glömde att vi inte var 5 år längre.Vi skrattade och vi plaskade,
tills vi båda stod där, blöta och kalla..
Men vi kunde inte sluta skratta.
Vi blev metvetna om våran ålder igen och började våran vandring hem, fortfarande med leenden på våra läppar."

Mikaela Carlström, 2008.